Att ha "Psykakuten" inskrivet i sin kalender vid lunchtid var... annorlunda.
Själva föreställningen gjorde mig dock alldeles glad. Och ibland lite allvarlig. Vem visste att improviserad teater inte bara kunde vara uthärdlig utan alldeles, alldeles bra på riktigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar