Dandy Warhols

Jag kan vara den enda som insett deras storhet.

Nåväl.

Tydligen finns de fortfarande.

Och för er som fortfarande tvivlar: Kom igen! :)

Brittan

Såhär hård tycker jag nog inte att man behöver vara.

Det var väl inte det bästa jag sett, men publiken var iaf en smula mer engagerad än på Morrissey härförleden.

Och i min bok gör det en icke försumbar skillnad.

...

Det lär vara få konserter som någonsin slår Blur i Hyde Park. Men så var det ju det där om att jämföra äpplen och päron. Brittan och Blur existerar ju knappast i samma musikuniversum.

Och där har vi dagens understatement.

Vilken skillnad en vecka gör...

...vi visste om det innan vi åkte till London. Att vi skulle missa den här utställningen med några futtiga dagar.

Men ändå.

Skrutt.

Dagens jobbdiskussion

Det här mejlades det om på jobbet idag.

Läs och lär

Några tips.

Möjligen kan jag tycka att det där om stående ovationer är onödigt hårt. Men punkt nummer fyra borde närläsas av svenska teaterbesökare.

Att känna sig gammal...

...det hände mig senast alldeles nyss när jag lyssnade på Nour El-Refais "Sommar".

Hennes grundskoleklass gjorde en egen version av "Lejonkungen".

...

När den filmen kom ut bodde jag i USA och gick på high school.

Dagens låt.

Nej, jag är inte ironisk.

Jag vet inte vad jag ska skylla på. Att jag är lycklig kanske? Fast, den är ju inte så glad...

Hmm.

Hmm

Göran Hägg och Stig Malm uttalar sig om Michael Jacksons musikaliska storhet.

Hmm.

Det här med rätt person på rätt plats...

Bort med amatörer, snälla!

Det har sagts förut, av Calle Norlén i både en krönika och i "Spanarna". (Och säkert andra, det är en öppen dörr, jag veeet.)

Men.

Ge mig ett proffs för bövelen!!!

Kan vi inte komma överens om att bara släppa fram icke-proffs som radioprogramledare i "Sommar" och dylikt? Där har det sin charm, ja, är bärande för hela idén att en del är nervösa och stakar sig. Inte i "Meny". "Meny" – ett program jag inte trodde kunde bli taffligare och mindre inspirerande... (Och det är iofs ganska imponerande med tanke på ämnet.) Men, då hade jag inte hört Alexandra Zazzi l-ä-s-a sig igenom sitt manus. Ingen spontanitet där inte.

Suck.

Varför inte en matintresserad, och matkunnig j-o-u-r-n-a-l-i-s-t? Lisa Förare Winbladh vore ju drömmen... Och det är väl tillåtet att drömma?

Morrissey

Helt kort kan sägas att jag känner mig mycket fånig när jag uttalar denna mening (och skriver den):

Morrisseys konsert i Glasgow var mycket bättre än den på Hovet igår kväll.

Det känns fånigt för att det andas så mycket "alltså, jag var uuuuuutomlaaaaands och där var det såååå mycket bättre". Lite bajsnödigt liksom.

Men bättre var det. Och delvis får nog Stockholmspubliken skylla sig själva. Varför är det så få som sjunger eller dansar? De flesta står och blänger med armarna i kors. Så tacka tusan för att Morrissey till slut verkar ledsna på sin egen konsert och struntar i att sjunga verserna.

Dessutom var ljudet på Hovet lika skruttigt som det brukar vara i arenorna runt Globen. Och det förhöjer ju inte stämningen direkt.

Får man?

Jo, jag får gilla det här.

Och om ni misstycker får jag väl skylla på pappa-inflytande.

Var kommer allt ifrån?

Plötsligt, härom veckan, fanns den här låten, med video, i mitt huvud:

http://www.youtube.com/watch?v=8--T-xHc9nQ

(Här griper M in och fixar länken samt förtydligar att det inte var han som hade just den låten i sitt huvud.)

Oense med publiken

Under söndagens föreställning av "I väntan på Godot" kändes det som att en stor del av publiken var där för att titta på Mikael Persbrandt.

Och det är något fint i tanken att folk ena stunden ser "Beck" och i nästa "I väntan på Godot".

Men.

Jag kanske är en dammig kulturkofta som inget förstår.

Men, under en stor del av föreställningen kändes det som att stora delar av publiken såg en helt annan föreställning än jag. De skrattade och skrattade och skrattade. Men inte på samma ställen som jag. De skrattade även när det var sorgligt. Var gång jag blev indragen i Vladimir och Estragons öde började övriga publiken vråla av skratt, och förtrollningen bröts.

Ska jag gå efter publikens reaktioner går det en rak linje mellan Vladimir & Estragon och buskiskungarna Stefan & Krister.

Och det gjorde min egen kväll lite tristare.

Ojsan

Från ett mail nära mig:

...ett fel i recensionen av Jonas Brothers nya skiva. Där nämns bandet My Chemical Brothers, när det i själva verket ska vara My Chemical Romance.

Ett skåp med böcker

Dagens bokutförsäljning på jobbet resulterade i en proppfull hurts.

Jag kan inte riktigt behärska mig när det finns alldeles sprillans böcker att få för nästan inga pengar.

Men dagens inköp får nog stanna i hurtsen till efter flytten. Behöver inte mer kartonginnehåll som det är just nu...

Flytt flytt flytt

Lådor, böcker, blommor, en halv stereo, en dammig lampa, kläder på hängare, kläder utan hängare, hängare utan kläder. Ju mer man försöker få undan, desto mer dyker det upp och värre ser det ut.
Men mest är det faktiskt roligt att flytta. Speciellt att flytta ihop.

Nu tillbaka till lådorna, eller snarare det som borde ligga i icke-existerande lådor.

Godispåse

En mycket bra sak med att

1. flytta
2. ha varit på resa
3. vara en sån som köper roliga/bra/kluriga saker på resor
4. ha lite sämre minne mitt i allt stöket

är att man just mitt i allt stöket har en liten koffert full med saker som man inte får öppna förrän man har flyttat in. I just den här blå väskan ryms en massa roliga saker från när vi var i glasgow, men exakt vad det är vet jag inte förrän nån gång i juli. Som en extra julafton helt enkelt!

Den som hostar ska dö!

Vad är det som får människor, som hostar så mycket att lungorna riskerar att stryka med, att gå på teater?

Hur tänker man, i detta konstant hostande tillstånd, när man besöker "Vildanden" på Stadsteatern eller "Brott och straff" på Backa teater, där det ibland är en poäng att det är tyst?

Om man märker att man förstör för övriga i publiken – varför tar man då inte sitt ansvar och går?

Och om det bara är en ytterst tillfällig hostattack – varför kväver man inte hostan lite försiktigt i stället för att lugnt (och högt) harkla loss slemmet? (Ja, jag menar dig, just dig, bänkgranne på "Quartett"!)

Bergmanfestivalen igen

Vi såg mycket bra, men tydligen var det ändå den därna Viskningar och rop vi skulle gått på. Och sett det här.

Erland goes pop

Tysk teater i all ära – och jag gillade verkligen Aus der Leben der Marionetten – men det som kanske gladde allra mest var Erland Josephson, 86 år på måndag, på popkonsert med Lykke Li och Cocorosie.
Man undrar verkligen vad han tyckte om de unga damernas poporkestrerande. Var han lika entusiastisk som efter Quartett, där han såg väldigt glad ut?

Öl och smörgås

Inför "Aus dem Leben der Marionetten" kunde man anmäla sig till en introduktion med Stina Ekblad. Sagt och gjort. Flera gånger påpekades det då att "ni får öl och smörgås".

Som om det var det som lockade. Och inte Stina Ekblad.

Var det så övriga anmälda hade resonerat?

"Ah, gratis inplastad macka och en Heineken, sign me up! Strunt samma med Stina Ekblad!"

Tysk teater

Sådärja.

Blev visst en liten paus i uppdaterandet.

Där det bland annat konsumerats tysk teater på Dramatens Bergman-festival. Och sammanfattningsvis kan sägas att det inneburit tre helnakna människor på två föreställningar.

...

Kalla mig pryd, men det är något ytterst märkligt med alldeles omotiverad nakenhet på scen. "Aus dem Leben der Marionetten" var bra, men med en liten svacka i mitten. Men en väldigt gripande historia i all sin märklighet.

"Quartett". Mja. Mycket skrik och stora gester, och sedan plötsligt en lönnfet, medelålders man doing a full frontal cirka 3 meter från mitt ansikte.

Det är tydligen en "modern klassiker".

Typisk dag?

En torsdag härom sistens:

-Vakna, gå till jobbet
-Missa bussen till den tänkta lunchteatern
-Ändå hinna fram i tid för att se "Kamratstödjaren" på Fria teaterns lilla scen på Bergsgatan (Mycket bra!!)
-Få besked om vunnen budgivning
-Åka tillbaka till jobbet, slänga i mig lunch, och... jobba
-Kontraktsskrivning
-Champagnefirande
-Rusa till bussen för att hinna till Olle Ljungström på Rival (Olle var alldeles alldeles underbar, publiken var det inte. Mer om det senare.)

Puh.

Busy busy

Inte meningen med ett såhär långt avbrott...

Men, vi råkade gå och köpa en lägenhet. Samtidigt som vi skulle åka till både Göteborg och Glasgow och gå på konserter och pjäser.

Så, det har inte funnits så mycket tid över till att fundera över allt vi sett. Och gjort. Och tänkt.

Men snart så!

Ernman-överdos?

Har nu klickat hem biljett till detta, snart till detta. Och ikväll är det dags för Askungen. Mycket Malena Ernman blir det. Men jag gillart!

Men 70-talisterna då?

Vem tycker synd om oss 70-talister? Eller är det helt enkelt så att man ska vara född ett jämnt årtionde för att kvala in? Det har ju nu varit synd om 40-, 60- och 80-talisterna.

Kom igen, ge oss 70-talister lite sympati! Vi fick inte heller jobb direkt efter gymnasiet (som några lengräddade 80-talistidioter i "Kvällsöppet med Ekdal" hade förväntat sig). Inte heller fanns det någon som kom och gav oss en bostad, bara sådär. Vi hade inte fräscha datorer i skolan. Vi hade inte hög lärartäthet i skolan, inte nya böcker.

Och så vidare.

Vi 70-talister kanske helt enkelt inte gnällt tillräckligt för att märkas i det så kallade mediebruset? Så, lite senkommen förändring:

För herreminje vad synd det är om mig som 70-talist! Också. I alla fall ibland.

Hamlet

Hit styr koftorna kosorna i augusti. Minsann!

Trött, trött

Gårdagen, som innehöll både "Ulrike Maria Stuart" och "27 dresses" tog på mig.

Så idag är jag trött, trött. Men Olle piggar upp mig!

Att fylla 30

I "Babel" säger Viggo Cavling att Jan Guillou sagt till honom att "det* löser sig när du fyller 30". Och håller sedan med honom om att det stämmer. (*=arbete, bostad, livet, sånt där)

Och jag måste nog hålla med dem båda.

Så, tänk om jag kunde fått facit innan. Så hade jag sluppit ha massa ångest, issues och 30-årskris.

Eller är det nu jag ska förstå att jag lärde mig en massa om mig själv den där tiden?

Konst!

Noemi är en kvinna med smak. Så, hit tänker iaf den ena koftan gå.

Blir nyfiken, nyfiken!

Hur tänkte ni nu?

Jag ser inte riktigt likheten (från Aftonbladet):

"Sveriges svar på Pete Doherty" Idol-Johan sätter hjärtan i brand.

Nyheter/off topic

Från Newsmill:

Idag letar vi skribenter och bloggare med egen erfarenhet av följande frågor:
Atombomben
---
Kanske märker jag ord en smula... Men, "egen erfarenhet" av atombomben?

Kulturkrock

Idag släpps biljetterna till Ana Laguna och Mikhail Baryshnikov. Jag vill, jag vill, jag vill!

Men.

Då ser jag Morrissey i Glasgow.

Inte så dumt det heller faktiskt.

Gammal musik

De senaste dagarna har jag haft denna på repeat i mitt huvud. Inte så välkommet, men ändå inte helt obegripligt då den plötsligt dykt upp i tv-reklam, radiointervjuer och, inte minst, alldeles oironiskt spelad som "bra låt" på radiokanalen som den goda smaken (och 2000-talet) glömde.

Och jag tänkte mig ett inlägg om just de där låtarna man trodde man glömt. Kanske en och annan som man faktiskt gillar i smyg.

Men.

I stället blir jag påmind om hur tråkigt Youtube är numera. I stället för gamla musikvideos kan jag "njuta" av hur en okänd dåre massakrerar "Look of love".

Och jag bara undrar varför? Är en uppspelning på Youtube något som förhindrar någon att införskaffa Paul Kings samlade hits på dvd?

Eller är det just där skon klämmer? Att ingen kan gömma sig på internet?

Så sant

Annina gör det igen. Sätter ord på mina tankar.

Twitter

Ska man twittra? M tror inte att han kommer att orka. Och så undrar han om man blir mer sugen eller mindre sugen på att twittra när tillochmed Daglivs gör det.
Jag säger då det.
Teknikens under.

Medealand

Långfredag. Eller Dag 1, som i dagen efter Medealand.
Det blir bara en kortis här och nu, men både Å och M var helt knockade efter Medealand. Kanske det bästa någon av oss har sett på en teaterscen. För M var det i varje fall första gången han fick en klump i magen och tårar i ögonen.
Den går till och med 10 maj så ni har inga ursäktar att missa den.

Psykakuten

Att ha "Psykakuten" inskrivet i sin kalender vid lunchtid var... annorlunda.

Själva föreställningen gjorde mig dock alldeles glad. Och ibland lite allvarlig. Vem visste att improviserad teater inte bara kunde vara uthärdlig utan alldeles, alldeles bra på riktigt?

I kulturens utkanter

Jag vet inte riktigt varför, men jag har en längre tid varit nyfiken på Gekås i Ullared.

Jajemen. Affären dit folk står i kö för att alls få komma in, som vore det en Glasvegas-spelning. I stället bjuds det på billiga tubsockor.

Eller, det är i alla fall så mina fördomar ser ut.

Jag är nyfiken, men det har tagit emot att åka ända dit för att se detta. Och själv stå i den där kön. Så nu kommer kanal 5 till min räddning.

– Det ska bli kul. Det finns många härligt speciella karaktärer som både jobbar och besöker oss. Ullared är själen av Sverige. Det är många som har en relation till oss så det blir nästan kultmystik. Som ett ”Hem till gården” i modern tappning, säger Boris Lennerhov, vd på Gekås.

Men jämförelsen med "Hem till gården"... Hur tänkte han då?

När man inte nämner "Blue"

Härom lunchen diskuterade två kollegor "I'm not there".

De var eniga: sämre film fanns knappast. "Lite handling är väl det minsta man kan begära" var ett av omdömena som fälldes.

Jag nämnde inte mitt gillande av, och DVD-införskaffande av, "Blue".

Något sa mig att jag bör välja mina tillfällen.

Så mycket kultur, så lite tid

På sistone har vi konsumerat så mycket kultur att det blivit väldigt lite tid över till annat. I fredags "Milk", i söndags Bruno Gantz på Dramatens lilla scen (magiskt!), igår "Asylshopping".

Och mer blir det: Idag (över lunchen) "Psykakuten" på Kilen, imorgon "Medealand" på Elverket och på fredag ska Cinematekets visning av "Matteusevangeliet" klämmas in.

Puh. Snart är det påsk!

Fri teater

Det måste erkännas: Jag har länge varit mycket skeptisk till så kallad "fri teater". Möjligen efter att ha tvingats genomlida en rätt kass uppsättning med Fria teatern i Högdalen som skolbarn. (Fel pjäs, fel tidpunkt, fel ålder...)

Jag vet, jag vet! Det är löjligt att fortfarande känna så efter alla dessa år. Men. Lugn, bara lugn. Efter gårdagskvällens "Asylshopping" på Teater Scenario är jag en ny människa.

Så bra, så sorgligt. Och inte särskilt roligt, även om den hurtfriske bänkgrannen (han jobbade med teaaaater gubevars...) försökte skratta högt flera gånger (han var rätt ensam). Visst, det finns partier i pjäsen som är rätt roliga, men de är snarare "roliga". Som när tre karaktärer planerar sin "flyktresa" till Sverige genom att välja ur en glansig resekatalog; skrattet fastnar i halsen. Eller, i mitt fall, det kommer aldrig ens så långt. Jag blir bara ledsen.

Men bra är den. Se!!

Lördagsunderhållning?

25 april visas följande program på franska TV5:

Faut-il tuer le clown ?

Och om min franska inte alldeles gått och dött betyder detta:

Måste man döda clownen?

Det enkla svaret, med tanke på min clown-avsky, är naturligtvis ett rungande ja. Men.
Det sänds 21.00 en lördag. Och det finns ingen mer tablåinformation än just programtiteln, men visst sätter det igång fantasin? Är det high-brow-kulturellt? Eller trash-tv-lek? Är clowner alls med?

Kunde inte låta bli...

Snarast måste jag skriva något om "Blue".

Men kort sagt är det något av det mest fascinerande jag sett. Eller hört. Eller hur man nu ska säga? Snart finns den hemma hos mig. Egentligen har jag köpstopp... Men... 99 kronor, nedsatt från 269! Ni hör ju själva, jag skulle nästan f-ö-r-l-o-r-a pengar om jag inte köpte den... ;)

Bokklubb

Så, nu har jag (Å) hoppat på Sveriges Radios bokklubb och läser nu Cora Sandels tre Alberte-böcker. Lite sent kanske, och egentligen läser jag ju något annat, men, men... Kunde inte låta bli.

Jag behöver inte vara orolig för att vara sysslolös i helgen i alla fall.

Andres

Det var länge sedan Andres och jag hade samma musiksmak. Min smak är väl mer... hrrm... avstannad, avsomnad och fastfrusen någonstans runt 1995...

Så nej, jag hänger sällan med i hans krönikor numera. Han utvecklades och gick vidare, jag stannade kvar. Vet inte riktigt vad det säger om mig... Men vad tusan, cool har jag aldrig varit.

Men, åh vad jag gillar detta!

Till trogen läsare, del 2

Det här lade någon slags ny ribba för dyra biljetter... Och jag kan inte låta bli att påminna mig detta.

Nåväl, idag vankas det mer prisvärd kulturkonsumtion. Go Lisa!

Till trogen läsare

På förekommen anledning:

Thåström spelar här! Men hit eller hit är det kanske för långt?

Så...

Go, go, go! Get them tickets! ;)

Underbar!

Lisa var alldeles alldeles underbar! Jag behöver fler sådana konserter. Bara bra musik och skön lokal.

Och som vanligt när jag sett något bra så hittar jag inte riktigt rätt ord. Kanske kommer de sedan när jag landat lite?

Såhär morgonen efter svävar jag fortfarande på moln.

Killinggänget, here we come!

Jodå, snabb som attan var man och fick två stycken fina dramatenbiljetter. När en nyfiken M sen gick tillbaka och tittade om det fanns några biljetter kvar möttes han av beskedet att systemet kraschat.
Det gäller att var flink i fingrarna ibland.

Nästa projekt: Ethan Hawke på The Old Vic. Ethan Hawke alltså.

För övrigt uttalas k:et i kex som k:et i Killinggänget.

Det här med kex

Kex finns ju i alla möjliga former. En del gör göteborgare ledsna. Eller handlade just det kanske mer om kakor?

Nåväl.

Bland koftorna pågår sedan länge en diskussion om hur just sammansättningen k-e-x uttalas.

Kex... Eller, ve och fasa, chäx? (Gissa vad jag tycker är korrekt uttal?)

I eftermiddag skingras förhoppningsvis dimmorna i P1:s "Språket".

För övrigt...

...så har min (Å) tv gått sönder.

Förutom alla nackdelar (jag GILLAR verkligen att se på tv) så fann jag igår kväll en fördel:

Jag hade så tråkigt, men var för trött för att läsa, så jag gjorde allt jag måste göra men skjutit på: protokollskrivande och betala räkningar. Hur dessa aktiviteter gick ihop med trötthet förstår jag inte riktigt, men det var väl något med tristessen som fick igång mig.

Dessutom kan jag konstatera att "P1-morgon" är något mer råkost på morgonen än SVT:s "Gomorron Sverige". Alls inte negativt, men annorlunda.

Lisa!

Jag och M har olika uppfattning.

Jag har naturligtvis rätt. Lisa Nilsson är underbar. Och ikväll spelar hon på Fasching.

Hur kan man inte tycka om det här?

Double feature 2

I morgon lördag blir det en härlig dubblett – eller möjligen trippel, om vi orkar.

Kvällen inleds lite försiktigt med opera i form av Konsuln. M har mycket noga kollat upp tiderna så att vi hinner hem lagom till Matchen, den i Porto. Hade vi inte hunnit det... hade han nog simulerat huvudvärk eller så i pausen på Folkoperan. (Ja, så kulturell är jag).

Det eventuella tillägget är Blue. Just det, ännu en Derek Jarman-film, den här gången uppenbarligen bestående av röster och en blå skärm. Och bara det. Oemotståndligt, eller hur?

Går 16.00 på Cinemateket.

Fö övrigt vill Bloggers stavningskontroll ändra Derek till Telex. När telexade ni någon senast?

Det var som...

Mats Arvidsson uttryckte just sitt gillande av "Kenny begins" i P1.

...

För tusan, ska man införskaffa en biljett ändå?

...

Seriously!

Det där med sport

I kväll ska koftorna lyfta sig ur den mentala teaterbänken och röra lite på sig. Eller kanske mest umgås med kollegor och dricka lite alkohol.

Men när det såsmåningom trillas hemåt finns det en svag förhoppning om att höra Roger & Lotta kommentera parens fria åkning.  För det här är något av årets tv-höjdpunkt.

Min mentala rollodex

Ibland frågar mina vänner varför jag kommer ihåg vissa saker.

Det enda svar jag kommit på är h-u-r jag minns. Inte v-a-r-f-ö-r jag minns detta, men (egentligen) inte detta. (Jag skulle hellre minnas det senare, trust me.) Mitt minne är som en slags mental rollodex, där nya fakta liksom sorteras ner på minneskort, för att tas fram när det kan tänkas vettigt. Eller, ja, när man spelar TP.

Ljud, ljud, ljud

Det är något med ljudsatta hemsidor. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Störande eller trevliga?

Ojdå

Från TV4:s presshemsida:

"Robinson"-premiären i TV4 i lördags sågs av nästan 1,8 miljoner personer. Inte sedan premiären av "Rena rama Rolf" 1994 har TV4 genererat ett så starkt tittande till en programstart i genre nöje.

Jag hade förträngt det programmets existens.

But it's all coming back to me now.

Hektiskt

Flänger fram och tillbaka... Och inte blir det mycket gjort. Känns det som emellanåt.

Igår valdes det mellan Loretta Lux på Kulturhuset och en tripp (förvisso i senaste laget) till Liljevalchs vårsalong.

Men när det började skymma ville jag bara krypa upp i soffan framför "House" i sällskap av en hög pannkakor och den andre koftan.

Kulturhuset får vänta. Och Liljevalchs klarar sig säkert utan mitt besök. Även i år.

Double feature

När jag (Å) bodde i USA (back when dinosaurs roamed the earth...) gillade jag att gå på double feature på biografen, dvs två filmer till priset av en.

I fredags skapade vi vår egen: Först "Edward II" på Cinemateket, följt av "Boy A" på Debaser Medis.

Inte så muntert förvisso, och jag hittar inte riktigt orden, men... Se dem! "Edward II" för Tilda Swintons skull och "Boy A" för... det mesta. Så sorgligt, så bra.

Rea-fnatt

Att vara okynnesledig och ge sig själv en fyra-dagars-helg rekommenderas varmt.

Det resulterade bland annat i spontaninköp på Hedengrens "nu är det 50% på reapriset"-rea. Kom hem med bland annat Bettina Röhls "So macht Kommunismus Spass" och Macaulay Culkins "Junior".

Hmm.

Fyndpriser har onekligen en märklig påverkan på ens bokhylleinnehåll.

Malou

Har inte så värst mycket till övers för Malou von Sivers. Kanske ingen skräll, men ändå. I veckan lyckades jag sitta hemma och se på hennes Oprah-koncept till bokklubb, en upplevelse bara det.

Det började lite småmysigt och puttrigt (förstås) med Malou i centrum och hennes upplevelser av månadens bok, Sofi Oksanens Baby Jane. Och det var inga små ord Malou tog till, man kunde rent av få intrycket att den var om inte omstörtande bra så åtminstone i klass med, säg Joyce Carol Oates.

Sen kom dagens gäster. Karin Magnusson, Ebba von Sydow och Regina Lund hade alla tvingats läsa Malous senaste upptäckt och skulle nu ställa sig i hyllningskören.

Men si, Karin tyckte att den föll platt till marken och Ebba såg ut som om hellre hade läst Henning Mankells modetips. Regina försökte vara mild och höll sig till att det inte var det bästa hon hade hållt i sina händer.

Det hela blev närmast Busterkeatoniskt i sin slapstick, men i ärlighetens namn blev man liiiiite lite mer intresserad av boken av sågningarna. Fast bara lite.

Jag (M), som är den som tänker läsa Buddenbrooks på svenska i sommar, fortsätter vackert med parallell-läsningar av Maken och Netherland. 

Kulturchock

"Repliker som löper på 25-30 minuter innan nästa får tala." Så säger Magnus Lindman, Elfriede Jelineks svenske översättare, i P1 om hennes dramatik.

Jag blir både skrämd och... oerhört nyfiken på "Ulrike Maria Stuart".

Buddenbrooks

Det här med "Buddenbrooks". Jag har bara kommit till sidan 23... Och redan vill jag inte att den ska ta slut!

Men, med 700 tyskspråkiga sidor kvar är ju den risken inte akut...

Joyce Carol Oates!

Hon kommer till Kulturhuset i sommar, och nu har vi biljetter. Wee!

Och det låter som om jag pratar om en rockkonsert.

Men. JOYCE CAROL OATES! :)

Obegripligt

Var kommer det ifrån? Jag har förstått att detta älskas av många. Men jag kan bara inte förstå det. Alls. Kan någon förklara? Vari ligger tjusningen?

Visst, även jag hör en viss skillnad mellan Larz-Kristerz och Lasse Stefanz. Men det gör det hela ännu mer obegripligt – vem vill frivilligt lyssna på detta?

Jippi!

Eller kanske är ett "jippi" onödigt? Det kanske bara var i mitt huvud det var biljettrusning till Bergman-festivalen? Nåväl, nu är biljetter till "Aus dem Leben der Marionetten" i hamn, och jag är så himla GLAD!

Let's Dance vs. Dramaten

Han är med här och här. Lägg till en kulturkoftemor som gillar båda... Och så är plötsligt två biljetter till "Fullbokat!" beställda.

Inte det jag trodde skulle hända när veckan började.

Annalkande kulturskymning

Annina säger, som så ofta, precis som det är. Och som det ju inte borde vara.

Vårens (?) läsprojekt

Så.

Igår kväll lästes det första kapitlet i Thomas Manns "Buddenbrooks". På tyska. Än så länge är humöret gott, hoppet på topp, och den ljusnande framtiden min.

Konsumtionskostnader

Fick just ett par höjda ögonbryn över biljettpriset till Blur i Hyde Park. Jag tycker nog inte att 600 SEK är så farligt. Det är ju ändå en potentiellt klassisk konsert. Eller har jag tappat koncepterna alldeles? Är jag som en del modebloggerskor, som inte tycker att 10 000 SEK är så farligt för en handväska? Shoppar jag biljetter som jag tidigare shoppade skor?

Se där vad ett par höjda ögonbryn kan ställa till med i ens huvud...

Ännu en...

Jag må vara sist på bollen... Men nu är en biljett till "Fem gånger Gud" på Kilen i min ägo. Den andre koftan tillbringar kvällen på jobbet, vilket innebär ensampremiär för undertecknad... Hmm.

Måndagsvin?

Bra start på morgonen. Kom upp tidigt, tidigt på jobbet. Vilket behövs, för ikväll väntar vinprovning.

Jepp. Lite konstigt på en måndag kanske. Men kul ska det bli!

Tage hade inte alltid rätt

"Kofta har viss tradition som nedsättande ord. Tage Erlander använde koftig i sina dagböcker."

Å andra sidan fick det illustrera en annan del av Kulturkoftornas liv: den att prenumerera på tidningar. I dag alltså Språktidningen. 

Kulturkontraster

En förkylning inskränkte helgens kulturkonsumtion till sådan som kan avnjutas i soffan:

fredag:
Varför, när man är lätt tung i huvudet välja den lätta vägen framför "Let's dance", när man kan titta på "K special" om danske författaren Dan Turèll? Och avsluta det hela med "De förstenade basfiolerna" i regi av Sture Dahlström? Den sistnämnda var... intressant. Jag kände att jag i ett slag fördubblade min svårkulturkompetens. Skönt att TV3 visade "Legally blonde 2" strax efter. Man kan ju inte vara fin hur länge som helst.

lördag:
Well. Förkylningen sitter i, varför inte löpa linan ut och se "Melodifestivalen" och äta tacos? Sagt och gjort.

söndag:
Och plötsligt påminns man om att "H:r Landshövding" på dvd finns alldeles i närheten. Och allt bra har redan sagts om den. Men den var sann balsam för en Melodifestivalsönderskriken själ.

Den eviga jakten...

Ständigt ett nytt biljettsläpp runt hörnet... Ibland misslyckas man (Glasvegas... snyft), ibland lyckas man (ståplats Madonna, jippi).

Det började med ett infall (nåja, med tre månaders framförhållning är det väl sisådär med spontaniteten) att se "Tre systrar" på Stadsteatern. Det har fortsatt med ett ständigt accelererande sug efter nya biljetter, med en flytande kulturdefinition och besök på både "Hej det är jag igen" på Teater Lederman och Lill-Babs på Vasateatern.

Och på onsdag släpps biljetterna till Joyce Carol Oates.

Demonregissörer?

Varför skriver Dagens Nyheter plötsligt filmregissörers namn med samma teckensnittstorlek som filmtiteln? Räknas alla filmregissörer numera som auteurer à Bergman? Är Ken Kwapis ("Dumpa honom!") vår nye Woody Allen?

I think not.

Kyrkan goes online

Kyrkan säljer evenemangsbiljetter på Ticnet. Madonna, Lill-Babs... och Svenska kyrkan. It's a new world out there.