I dronningens by

Det blev en kort men ljuvlig resa till Köpenhamn. Mest blev det en god helg, med ovanligt mycket mat på schemat. Ida Davidsens smørrebrød, en specialkomponerad meny på vårt stamhak Meyers deli – som lämpligt nog firade femårsjubileum under dagarna vi var där –en brunch på nya stamstället (man kan ju få hoppas) Falernum, en ok burgare på Café Dan Turell och som avslutning en brunch, även den på Meyers.
Ja, och lite till, inklusive en misslyckad pain au chocolat och en del god öl.
Vi har väldigt svårt att få nog av området kring Værnedamsvej, den här gången blev det inte ens mat på Granola (det var som tur var fullt, annars hade det aldrig blivit en underbar Philly steak sandwich på Falernum) men däremot strosande i affärer runtomkring.

Men det fanns ju en liten anledning till att vi var så otajmade att vi åkte dit helgen före påsk. Inte visste vi att det var just den helgen när vi på måfå köpte två biljetter i somras. Till Ghita Nørby och Den gamle dame besøger byen alltså. En... udda uppsättning av något som tydligen är en klassiker i Danmark, det schweiziska ursprunget till trots.
Ingen av oss gillar pantomim sådär vansinnigt mycket, och när hela rasket inleddes med fem minuters slapstick hämtat ur någon Buster Keaton-rulle skrattade vi mest åt att vi satt där. Men Ghita Nørby var bra, förstås. Skam vore det annars, utan henne hade dramat aldrig satts upp. Och Å & M kan nu ett Koby & Loby i sin gemensamma inside joke-repertoar.