Helt kort kan sägas att jag känner mig mycket fånig när jag uttalar denna mening (och skriver den):
Morrisseys konsert i Glasgow var mycket bättre än den på Hovet igår kväll.
Det känns fånigt för att det andas så mycket "alltså, jag var uuuuuutomlaaaaands och där var det såååå mycket bättre". Lite bajsnödigt liksom.
Men bättre var det. Och delvis får nog Stockholmspubliken skylla sig själva. Varför är det så få som sjunger eller dansar? De flesta står och blänger med armarna i kors. Så tacka tusan för att Morrissey till slut verkar ledsna på sin egen konsert och struntar i att sjunga verserna.
Dessutom var ljudet på Hovet lika skruttigt som det brukar vara i arenorna runt Globen. Och det förhöjer ju inte stämningen direkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja gud ja. Varifrån har Stockholmspuliken fått för sig att ju mer uttråkad man ser ut, ju mindre man rör sig och ju mindre man i störtsa allmänhet visar nåt som helst intresse för musiken, desto coolare är man. Tacka vet jag brittisk publik. Som sjunger med, stänker öl fuldanskar och i största allmänhet beter sig som att de faktiskt gillar att gå på konsert. Man får den konsert man förtjänar.
SvaraRadera