Ibland sitter man med en kreddig bok och önskar i hemlighet att någon märkte vad man läste.
(Så att man kunde bättra på sitt kulturella kapital i omgivningens ögon. Eller något trams i den riktningen.)
Det är det aldrig någon som gör.
Däremot, när jag, som nu, närmast på måfå tagit en gammal deckare ur bokhyllan noterar plötsligt alla vad man läser. Och har synpunkter.
Det blir visst aldrig som man tänker sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar