tisdag 30 november 2010

Signerat

Jag har ett kluvet förhållande till signerade böcker (eller för den delen skivor, men det var ju ett tag sedan det kändes aktuellt...).

En del av mig är mycket förtjust. Gillar att få en mer eller mindre personlig kråka skriven i en bok som jag antingen själv gillar, eller är bombsäkert övertygad om att jag kommer att gilla. Jag gillar också att ge bort signerade böcker i present. Jag inbillar mig att jag ansträngt mig i alla fall lite mer än att klicka hem något från Adlibris (vilket ju också händer ett antal gånger).

Men.

Det är själva vägen till signaturen som är lite knixig.

När jag står där i kön blir jag ofta lite generad. Det är nog för att jag är en av de där människorna som skulle låtsas som om det regnade ifall jag hamnade i samma hiss som Stefan Edberg. Eller, för den delen, Mats Sundin, som tog upp ämnet i sitt "Sommar". Om jag förstod honom rätt så tyckte han att man gott kunde hälsa i hissen.

Och, jo, jag hälsar i hissen, i trapphuset, wherever... Men. Fjortisen i mig tar över och hälsar nog ändå inte på Mats Sundin. Eller Stefan Edberg. Och fjortisen i mig skruvar på sig i signeringskön. Jag blir blyg, lite tafatt, funderar över vad jag ska säga.

Och så vips är det över, och den normala vuxna delen av mig återvänder som gärna pratar på om allt möjligt. Någon annanstans.

1 kommentar:

  1. underbart! älskar att läsa dina välformulerade funderingar i vardagen, keep it coming!

    SvaraRadera