Biljettfrossa!

I dag gick jag och M loss på Stadsteaterns hemsida så i en hyfsat snar framtid vankas det både "Sex roller söker en författare" och "Paraplyerna i Cherbourg". Bland annat.

Jag älskar verkligen att ha en massa roliga biljetter på lut. Det känns lyxigt på nåt sätt. Och lite samma förväntan som inför julen, med ett par klappar, god mat och mysiga människor.

Jul!

Signerat

Jag har ett kluvet förhållande till signerade böcker (eller för den delen skivor, men det var ju ett tag sedan det kändes aktuellt...).

En del av mig är mycket förtjust. Gillar att få en mer eller mindre personlig kråka skriven i en bok som jag antingen själv gillar, eller är bombsäkert övertygad om att jag kommer att gilla. Jag gillar också att ge bort signerade böcker i present. Jag inbillar mig att jag ansträngt mig i alla fall lite mer än att klicka hem något från Adlibris (vilket ju också händer ett antal gånger).

Men.

Det är själva vägen till signaturen som är lite knixig.

När jag står där i kön blir jag ofta lite generad. Det är nog för att jag är en av de där människorna som skulle låtsas som om det regnade ifall jag hamnade i samma hiss som Stefan Edberg. Eller, för den delen, Mats Sundin, som tog upp ämnet i sitt "Sommar". Om jag förstod honom rätt så tyckte han att man gott kunde hälsa i hissen.

Och, jo, jag hälsar i hissen, i trapphuset, wherever... Men. Fjortisen i mig tar över och hälsar nog ändå inte på Mats Sundin. Eller Stefan Edberg. Och fjortisen i mig skruvar på sig i signeringskön. Jag blir blyg, lite tafatt, funderar över vad jag ska säga.

Och så vips är det över, och den normala vuxna delen av mig återvänder som gärna pratar på om allt möjligt. Någon annanstans.

Det där med "kultur"...

...blev det inte så mycket av idag. Förrän nu då, då jag hamnade framför ett gammalt avsnitt av "Absolutely fabulous". Jag älskar det, men är det lika roligt om man aldrig sett det förr?

Se där, något att fundera över tills imorgon.

För övrigt tycker jag det låter som en alldeles underbar idé att göra fler avsnitt. Alldeles alldeles underbar.

Pensionärsintressen?

På sistone har det känts som att jag och M sänker medelåldern på de aktiviteter vi besöker.

Och vi är ju inte sådär jätteunga. Direkt.

Men kanske är det helt enkelt så att den något äldre delen av befolkningen har koll på vad som är värt att lägga tid och pengar på?

Som champagneprovning, "Rut och Ragnar" och Tom Jones. Det där sista var för övrigt en mycket märklig upplevelse, men en bra sådan. Mer om det en annan gång.

Det här med julvärd.

Överallt, alla år, så ylas det om att Arne Weise var julvärd forever and ever. Från 70-talet fram till 2000-talet.

Och det tycks bara vara jag som minns att Arne sade nej ett par år på 90-talet när han skulle hänga med familjen.

Hans ersättare, Johan Sandström, utförde uppdraget med den äran! Han är värd att minnas.

Ville bara säga det.

Woody!

Det blev "You will meet a tall dark stranger" på bio igår.

Och jag tyckte mycket om den, i sin märkliga blandning mellan lätt komedi och svartaste drama.

Sorlet bland den övriga publiken utanför salongen tydde på blandade känslor. En del tyckte att den aldrig riktigt började, att den tog slut innan det riktigt började bränna till.

Och det finns såklart en poäng där, men det hade å andra sidan blivit en helt annan film och inte nödvändigtvis en bättre sådan.

Men, jag har ju möjligen en inte särskilt sansad relation till Woody Allens filmer. (Jag har ju sett alla biofilmer han regisserat utom en. Och den står på vänt i bokhyllan. Hrrm.)

Men. Efter att ha sett en sådan mängd filmer så återstår det till slut få dåliga filmer. Även ett magplask som "Curse of the Jade Scorpion" är faktiskt intressant, även om jag helst inte ser om den.

"You will meet a tall dark stranger" är lite knepig som "Stardust memories" på ett plan, men ändå "enkel" som "A midsummer night's sex comedy" på ett annat.

Å andra sidan. Det är Woody Allens 2000-tal. Och så oändligt mycket mer lättillgängligt än någon av de två ovan nämnda. Sitter Woody Allen-ångesten väldigt djupt är det här kanske inte filmen att börja med, men annars: Se den!